Ingvors.blogg.se

Idag var vi och köpte en julgran. Så fort kommer vi aldrig någonsin mer att köpa gran. Vi parkerade bilen, gick raka vägen fram till en gran, sa "den här tar vi" till en grabb som sålde granarna. "I nät tack". Sen var det klart. Efter det var vi och köpte julgrupper på dotterns nya jobb. Hon stortrivs. Julgrupperna levererades sedan till våra mammor. Alltså måmåG och famåD. Farfar Stig fick vara med på ett hörn han också.

Julpyntet kom fram tillsammans med dammsugare och trasor. Döttrarna kom och var med och klädde granen. GUUUD vad mysigt det är när dom är hemma.



I år blir det en guldig gran igen. Maken tyckte först att granen var jätteful och att den slog den första granen vi hade när vi flyttade hit. Men ingen av oss var överens med honom. Så ful gran finns inte att uppbringa nämligen!



Inte så pjåkig!



Glittrig och vacker med mycket guld!

Det tjejerna inte vet var att jag kokade kola när de hade åkt. Hoppas att den kommer att smaka på julafton!



Bara två dagar kvar till jul! Lite mysigt faktiskt!

Pynta lugnt!

Det har varit debatt om att "vanligt" folk parkerar på familjeparkeringarna utanför tex Ica Maxi. Det är ju inte så konstigt, för vem vill ha en bildörr i sidan? Speciellt med tanke på att man har ny bil. Sedan är ju alltid dessa breda parkeringsplatser de närmast entrén. Är det så att man inte kan gå 25 meter bara för att man har en barnvagn med sig? För jag antar att det är barnvagnsfamiljer som ska stå på dessa breda parkeringsplatser. Nej, skärpning ni som målar upp parkeringsplatserna. Jag har ett förslag - antingen gör man samtliga parkeringsrutor bredare eller så placerar man de breda platserna så långt från entrén man kan komma. Då blir de säkert inte så attraktiva längre. Förutom för dem som har ny bil och orkar gå lite längre. Sjäv parkerar jag på de breda platserna trots att min man säger nej. Men vi handlar ju alltid så sent - då ska småbarn vara hemma och nanna :-)

Nu har jag fått mina nya glasögon. Två par. Det ena progressivt! Så om jag lullar runt och ser ut som om jag är berusad så beror det på glasögonen och inget annat.

 Dessa blev det (fast utan progressiva)

Igår hade vi julfest på jobbet. Det blev lite gammeldans i gympasalen och sedan jultallrik i plast i matsalen. Det blev mycket lyckat. Jag tror att alla, eller de flesta tyckte att det var precis lagom. Tack alla för den fina tomten. Tomtemor blev jätteglad!

  Nu börjar det närma sig. Fem dagar till jul!

Då blev det äntligen julgardiner i alla fall. Jag trodde inte att jag skulle hinna med det, men det blev så fint så. Självklart så kan jag ju inte göra något helt smärtfritt! Av någon konstig anledning, jag vet inte vad, stoppade jag in pekfingret under nålen på symaskinen - AJ! Detta har aldrig hänt förut. Nålen gick in precis i nagelfästet - blodvite uppstod och maken fick plåstra om. Hur kul är det och gå omkring med fingertuta när det blir julfest i morgon? Å sen ska vi inte tala om köttbullarna som ska rullas innan jul! Men det brukar vanligtvis vara makens uppdrag så det får det väl bli i år också.

   Se så fina tomtar!

Nu är sonen på plats i Göteborg i alla fall. Första dagen på jobbet hade varit toppen. Det känns så skönt. Tänk om han hade sagt att det var pest. Då hade det bara varit att packa och köra hem allt igen. Ja, vart då? Till oss månne? I vilket fall hoppas jag att han kommer att trivas både med jobb och Göteborg. Nu är det bara att ställa sig i bostadskö och hoppas på ett försthandskontrakt.

Har suttit i en sådan där underbar telefonkö idag igen. Denna gången till Alfakassan. Efter ca. tjugo uppringningar med svaret att "alla handläggare är upptagna, var god försök igen" plus ca. 35 minuter i telefonkö. Pratade jag med en Emil som absolut inte kunde säga något om jag inte hade fullmakt från sonen. Även att jag förklarade att han inte kan sitta i telefonkö andra dagen på nya jobbet och att jag bara ville veta om hans papper hade kommit fram. Fick jag till svar att det spelar ingen roll om man väntar i två timmar i kö, regeln gäller för alla! Punkt slut! Varför utgår alla myndigheter från att man myglar eller nå´t? Man känner sig nästan kriminell bara för att ringa och ställa en fråga. Nu får han försöka ringa i mellandagarna om han är ledig något eller skicka in en fullmakt så att jag kan ringa. Sedan kommer det antagligen att ta ett par veckor till innan de vet och har fått papperen. Vilken byråkrati! Man blir bara trött!

Inte har det blivit bättre av att det har varit en del strul i skolan. Alla barn är inte snälla. Inte mot varann! Men man blir i alla fall glad när en lite tjej berättar att hon har gett sin prickigkorvsmacka till en kompis som hade glömt fika till utflykten. Att kompisen dessutom ääälllskade prickigkorv gjorde ju att flickan var ännu nöjdare över sitt hjältedåd. Tänk om alla kunde vara så snälla!

I morgon blir det  god mat och gammeldans på julfesten. Nu kan jag inte skriva mer med mitt bandagerade finger... 

Ha de´

Nu gäller det att hålla sig för skratt... skulle man till råga på allt åka på kräksjukan också mitt i flytt och tidspress inför julen, då kan man ju hälsa hem. Flera stycken som har fått gå hem från jobbet och mått dåligt...



TVÄTTA HÄNDERNA! Jag nästan skriker ut det till alla! Har till och med lagt ut info på vår hemsida.

Har i alla fall hjälpt sonen med packning i dag. Nu finns det inte mycket kvar förutom kartonger i hans lägenhet. På fredag packar vi in i lastbilen och på lördag går tåget. Ja, lastbilen alltså... Då ska det också vara städat och klart. Hoppas nu att det är någon som tar hans lägenhet så han slipper betala hyra dubbelt i ett par månader. Men det vore ju konstigt annars, eftersom det tydligen inte finns en enda lägenhet att uppbringa i Jönköping.

På tal om hyra och pengar så är det ju ganska konstigt att det verkar som om arbetsgivare inte bryr sig ett dugg om att rappa på lite med intyg till en anställd som har blivit arbetslös. Detta ligger ju faktiskt till grund för den enskildes överlevnad. Ekonomin bara rasar. Sonen fick vänta nästa tre månader på ett intyg från - hör och häpna - en skola i Jönköping som han jobbade på. Vilken 24-åring kan leva i tre månader utan någon inkomst? Dessutom tar det ju lite tid innan Alfakassan har fått ändan ur vagnen... ja, ja, jag ska inte skälla på dom också. Men ibland blir man bara sååå trött! Sista anställningsdag var den 10 september och han har ännu inte fått någon ersättning. Fixa det, den som kan! Tur att han ska börja jobba på måndag. Jag får väl backa upp med hyran första månaden i nya lägenheten. För inte har han råd att betala två hyror, inte.

Nog om detta. Lönesamtalen är i full gång och i morgon ska jag bli bjuden på julmat av områdeschefen. Hela distrikt väster. Ska bli jättetrevligt. Efter det blir det mindre trevligt med redovisning i skoljuridikskursen. Men den som sig i leken ger, får leken tåla, som mamma alltid sa. Har även anmält mig till steg två till våren. Dessutom ville Peter, områdeschefen alltså, att jag skulle läsa en introduktionskurs för skolledare. Ja, okej då, om du tror att jag fixar det? - Självklart blev svaret. Men ibland undrar jag när jag blir mätt... aldrig förmodligen.

Nu måste jag kolla om jag fått in några svar på den digitala enkäten om studidagen som jag satt och skrev härom natten när sömnen inte ville ge sig tillkänna. Bör nog även läsa på lite tills i morgon.

Håll tummarna, tack!

Har fått faktura på telefonen i stugan, även att jag sagt upp abonnemanget! Ringer såklart.. "Välkommen till Telia! Här beskriver du ditt ärende med egna ord."  "Vad gäller ärendet?" "Du är placerad i kö. Din väntetid beräknas till 20 minuter. Din placering är nummer 82 i kön."  Tänk om man slapp problem. "Din placering är nummer 50"  Oj, nu är det snart min tur... 49... 49.... 49 tiden går och många Mahjong blir det. Inte går dom ut heller. Har legat av mig i det spelet.  "Du är nummer 17 i kön" Oups - vad var det nu jag skulle säga nu då? 20 minuter - "Du är nummer 7 i kön". 30 minuter - "Du kopplas nu fram". Får prata med en mycket trevlig Sandra i 20 sekunder.  - Vänta in en ny faktura bara, så behöver du bara betala under uppsägningstiden, tack å hej! Trettio minuter och tjugo sekunder! Tur att de har telefontid dygnet runt, för under arbetstid (alltså kontorstid) har man ju inte tid att sitta och vänta i telefon trettio minuter. Ibland undrar jag om man måste vara på sin vakt till 100 % oavsett vad det handlar om. Om jag nu har sagt upp mitt abonnemang och inte kollat så noga utan betalat två månader för mycket, undra om Telia hade ringt mig och sagt - hoppsan lilla vän, du har visst betaltat lite för mycket... Nja, jag vet inte. Kanske tar dom en rövare och hoppas att man inte kollar. Abonnemangsavgifter ett par månade här och där blir ju faktiskt pengar. Nåja, nu är det i alla fall fixat.

För övrigt har jag blivit belagd med en något beslöjad röst. Det kallas förkylning. Även yngste sonen går och snorar. Hoppas bara att det rättat till sig till helgen när vi kör flyttlass till Göteborg. Ska även till vattenträningen i morgon. Det är sista gången och då ska min fantastiska Vattenträningsfröken få en julblomma. Hon heter Rosa och är en toppentjej! Så är hon ju också fritidspedagog ;-)

Julgardinerna ska också sys. Undra när det ska bli. Har just nu inte ork med varken det ena eller det andra. Min älskade make och jag firade i alla fall nio år sedan vi träffades. Tänk att han har stått ut med mig så länge...



På återhörande - atjooo!

Visst känns det skönt att november, årets värsta månad, är över. Man är ju dödstrött!!! Nu ser vi fram emot jul och när den är över är det bara att se fram emot våren.  Har haft en hektisk helg med resa till Göteborg både fredag och söndag. Fredagen var toppen med Kajskjul 8 på kvällen. Lite god mat och underhållning är aldrig fel. Mötte upp sonen få eftermiddagen för att kolla en lägenhet i Mölndal. Åkte ner för att titta på en annan på söndagen. Den blev det. En två i andra hand i Majorna. Vem hittar det på ett par dagar? Plus jobb!!! Nu är i alla fall ett halvår av hans liv räddat! Flyttlasset går Luciahelgen. Då kör vi med glittrande ljus och stjärngossestrut :-)

  Tulpanernas tid är här!

På lördagen var vi på Jönköpingsrevyn. Mycket duktiga aktörer, men skämten fastnade lite i halsen. En del var riktigt bra, men det mesta kunde man varit utan. Man får ändå beundra dessa människor, vilket engagemang de har och hur enkelheten i hela arrangemanget vann. Det är inte på varje revy där skådespelarna både står i garderoben och ringer i en lite klocka när det är dags att börja andra akten. Om några år är jag säker på att dessa fem har gått långt och har mycket mer att ge. Det ska blir spännande att se hur det går för den gamla lokalrevyn nu!

Lönesamtalen är i full gång och det är "nollbyten" mellan alla möten just nu. SEr fram emot att vara lite ledig i jul. Det bästa av allt är att vi inte ska köpa en massa julklapper utan ge oss själva en upplevelse i stället. Vad det kommer att bli återstår att se. Men det lär nog bli en överraskning för oss alla.

Citat från 6-åring: "Du extrarektorn, hur är det på jobbet nu för tiden?". Visst är ungar underbara!

Kram