Dominikanska republiken, Punta Cana
Egentligen vet jag inte riktigt vad jag ska börja med, för vi har varit på en fantastiskt underbar resa till Dominikanska republiken, Punta Cana. En av världens 25 bästa stränder enligt Aftonbladet den 20/1 2012. Men jag kan börja med flygresan…
Vi startade resan till Göteborg kl. 02:00 från Halmstad, efter att ha lämnat vår älskade hund hos uppfödaren. Planet gick kl. 06:00 till Frankfurt och sedan därifrån till Punta Cana. Flygplatsen i Frankfurt är stor för den som inte vet eller har varit där och det är mycket hög säkerhet. Det är ju bra – i alla fall när det gäller alla andra och inte när man själv fastnar i säkerhetskontrollen! Vi hade gott om tid, gick runt och tittade och tog en fika, sedan var det dags att passera security! Kolla nu så att du inte har något på dig som piper, säger jag till maken, eftersom jag själv tidigare har fastnat i säkerhetskontrollen (pga en bygel-bh, hhmmm). Jag lassar upp väska, jacka, dator etc. och passerar säkerhetsporten utan problem. När jag ska ta mina saker på andra sidan vänder jag mig om för att se att maken har ”fastnat” i porten! Oupps, lite mynt i fickan, tillbaka igen. Pipipip, oupps skorna… i samma stund tar jag hand om min väska och är också på väg att ta makens eftersom han inte kan det själv. Är det din väska, frågar vakten. Nja, min mans, säger jag. Var är han? Jag pekar lite urskuldande på Mats som just blir ”skannad” från topp till tå! Vad har han i väskan, frågar vakten. Kamera? Ja, säger jag. Då måste vi kolla den… och plötsligt kom en annan och tog vår nyinköpta kamera och knallade iväg. Jag for efter, för inte tänkte jag släppa den ur sikte. Efter en kort stund fick jag tillbaka kamera och man, båda helt intakta vad jag kunde se ;-)
När jag ändå berättar om security kan jag ta hemresan samtidigt. Samma säkerhetskontroll och vi hade plockat av oss allt (!). Trots detta fastnar min väska! Röntgas igen och jag får följa med åt sidan för att öppna den. (Vilken tur att jag inte tog med mig plastpåsen med sand som jag hade planerat, den såg lite för suspekt ut!) Pryl efter pryl plockas upp ur min väska och ni som är kvinnor vet ju vad som kan finnas i ett handbagage?! Rätt som det var tog vakten min lilla sminkväska (som jag mycket noggrant hade gallrat på nagelfil, pincett och sax) och körde den i röntgen igen. Jodå, där lös det. Jag måste öppna, sa han och visade innehållet för personen som kollade på röntgenskärmen. Därefter kom han tillbaka och log! Det är OK! Sedan visade han vad det var de trodde var en kniv…
Så vad du gör när du packar handbagage, ta inte med dig en tandborste med metalltråd i handtaget, i alla fall inte om du ska gå genom säkerhetskontrollen i Frankfurt!
Väl framme i Punta Cana efter tio timmars flygresa och något försenade ska man ju visa pass så klart. Man ska dessutom söka visum och det är ett enkelt papper som har fyllts i på flyget som kostar några dollar. Dollar! Vi hade ju bara växlat inhemska pengar, Dominikanska pesos! Nej, det tar vi inte emot! Dollar! Men hallå, skulle vi få vända och åka hem, eller? OK, chefen kom och sa att vi kan betala med Euro också och vilken tur att vi hade växlat lite för att ha i Frankfurt och det räckte till våra visa! Pust, nu fick vi komma in i landet i alla fall. Och plötsligt stod man där, mitt i denna stora bambuhydda och väntade på sin väska!
Hur som helst kan jag väl säga att detta egentligen var de enda incidenterna på hela resan. För övrigt har vi haft det så bra man någonsin kan ha det. (Förutom ett litet jordskalv sista natten också förstås, det var ju inte det man hade önskat sig).
Efter en kort bussfärd på knaggliga vägar, i kolmörker och ösregn, var vi framme vid hotellet.
Fast detta foto kunde jag ju inte ta förrän nästa dag ;-) Och det motsvarade precis vad det heter ”Deluxe”. Allt var smakfullt i färg och form, med allt vad man kan önska från restauranger, pooler, aktiviteter och shopping. Underbara människor och så havet och stranden förstås! Det var det som var det allra bästa. Upp tidiga mornar och i säng tidiga kvällar. Sol och bad, lite aktiviteter och sightseeingturer, sedan är man hur nöjd som helst.
Egentligen kan jag inte berätta så mycket mer, utan låter bilderna tala för sig själva...
Jag hoppas verkligen att jag får återkomma någon mer gång...
