Vilse på höstvandring
Nu är jag för dålig på att skriva. Hur kommer det sig? Kanske är det att jag hjälper Charlie att underhålla hans blogg... ;-)
I vilket fall så rullar livet på i - som vanligt - alldeles för raskt tempo. Mycket hundpromenader blir det och det känns skönt. Spåren funkar också helt klockrent, vilket är något som både vi och Charlie tycker är jättekul. Börjar snart på fortsättningskurs och det ska bli roligt.
I helgen var det valpträff i Vallberga. Det var bara hur kul som helst. Alla valpar utom en kom och det var ju helt fantastiskt. Det var härligt att se sju stycken väldigt lika valpar tumla runt i gräset. De var som sagt väldigt lika och ändå var var och en sin egen personlighet. Jättekul att se. Det var också roligt att få träffa alla hussar och mattar. Det blir en speciell gemenskap.
Idag har skolan haft "Höstvandring", det är ju hälsovecka och det är tradition att man då går en höstvandring. Gissa vem som skulle vara spårledar i Alfaspåret? Jo, jag. Gissa vem som gick vilse i skogen? Jo, jag... nej, inte riktigt vilse, men jag missade en snitsel (inte kött :-)) och hamnade på tillbakastigen i stället. Detta innebar att vi fick vända till barnens irritation. Men det släppte ganska fort och snart var vi på rätt spår igen. Men jag tror att jag överskattar mig själv ibland. Kör man vilse när man ska åka till Växjö så är det ju inte så konstigt om man går vilse i skogen vid Odensberg. Nästa gång ska jag dela ut korv i stället :-)
