Valpägare
Ja, nu är det så. Nu är vi valpägare! Igår hämtade vi honom, åtta veckor gammal. Har jag sagt att det är en Tollare? Annars gör jag det nu. En Nova Scotia Duck Tolling Retriever (Tollare) är det vi har köpt. Han är bara hur go som helst. Lite ledsen har han varit på vägen hem och igår kväll, men annars har det gått bra. Sov hela natten och äter och biter i allt :-). Precis som valpar ska göra. Nu ska jag ju inte tråka ut er med att bara skriva om denna underbara lilla varelse vareviga dag, men nu i början är det svårt att låta bli.
När vi var på väg hem igår ringde min (halv)lillebror och sa att han var på genomresa i Jönköping och frågade om han kunde titta förbi. Det passade perfekt. Han kom från norr och vi från söder nästan samma tid. Kul att han tittade in. Han är riktigt hundvan. Dom har tre stora hundar varav en har 8 valpar som är fem veckor gamla. Så där är det minsann inga sysselsättningsproblem. Jag sa att jag får väl ringa när jag har några frågor. Hans tjej är jätteduktig på hundar.
I fredags blev jag skuggad på jobbet. Ja, inte skuggad av någon lömsk typ, utan av han som är min mentor. Det var helt OK. Först tänkte jag att det kan bli lite pressat, men vadå? Man är ju inte mer än människa och vad kan man göra? Va´ sig själv bara, inget annat. Det är precis som affischen som jag fick när jag var tonåring - "I am what I am" om någon(?) kommer ihåg den :-) Nåja, först hade jag en uppdragsdialog med en av personalen, sedan fredagskonferens. Jag tycker att det gick rätt hyfsat och om några dagar ska jag få veta skriftligt vad mentorn tyckte. Det blir bra att få lite feedback från en utomstående som kan ge lite goda råd. Han sa att jag inte behövde grubbla i alla fall. Så man hade väl inte helt gjort bort sig.
Nu kommer det bli lite jobb hemma och lite ledigt också. Vi får turas om att vara hemma med Charlie. Det går absolut inte att lämna honom ensam nu! Just nu känns det som jag skulle vilja ta ledigt ett bra tag och bara vara hemma och mysa. Det är faktiskt som att ha en liten bebis!
När vi var på väg hem igår ringde min (halv)lillebror och sa att han var på genomresa i Jönköping och frågade om han kunde titta förbi. Det passade perfekt. Han kom från norr och vi från söder nästan samma tid. Kul att han tittade in. Han är riktigt hundvan. Dom har tre stora hundar varav en har 8 valpar som är fem veckor gamla. Så där är det minsann inga sysselsättningsproblem. Jag sa att jag får väl ringa när jag har några frågor. Hans tjej är jätteduktig på hundar.
I fredags blev jag skuggad på jobbet. Ja, inte skuggad av någon lömsk typ, utan av han som är min mentor. Det var helt OK. Först tänkte jag att det kan bli lite pressat, men vadå? Man är ju inte mer än människa och vad kan man göra? Va´ sig själv bara, inget annat. Det är precis som affischen som jag fick när jag var tonåring - "I am what I am" om någon(?) kommer ihåg den :-) Nåja, först hade jag en uppdragsdialog med en av personalen, sedan fredagskonferens. Jag tycker att det gick rätt hyfsat och om några dagar ska jag få veta skriftligt vad mentorn tyckte. Det blir bra att få lite feedback från en utomstående som kan ge lite goda råd. Han sa att jag inte behövde grubbla i alla fall. Så man hade väl inte helt gjort bort sig.
Nu kommer det bli lite jobb hemma och lite ledigt också. Vi får turas om att vara hemma med Charlie. Det går absolut inte att lämna honom ensam nu! Just nu känns det som jag skulle vilja ta ledigt ett bra tag och bara vara hemma och mysa. Det är faktiskt som att ha en liten bebis!
Kommentarer
Trackback
