Tur med vädret!
Igår var jag med min kära mor, min moster och min kusin på bio. Vi hade i alla fall tur med vädret, igen, eller vad den nu hette. Den var i alla fall inte särskilt bra. Ett och annat skratt var det väl, men gapflabbet sparade vi tills vi satt och fikade efteråt på Johans café. Tänk att få hysteriska skrattanfall bara för att en gammal senil tant har tagit på sig baddräkten lite fel. Inte så lite heller - upp och ned! Det måste vara en prestation att bara lyckas komma i den. Nu vet ju inte tanten själv att vi fick oss ett gott skratt åt detta och vi vet heller inte vem tanten är så ingen skada skedd på den fronten.
Hur som helst är det hur mysigt som helst att träffa nära och kära. Varför blir det så sällan? Kan någon tala om det! Inte har vi väl så mycket uppbokat i livet att vi inte skulle hinna ta en kopp kaffe någon timma då och då? URDÅLIGT! Nu ska jag ju inte gnälla, för nu blev det ju faktiskt av att vi gjorde något. Förhoppningsvis blir det lite mer umgås nu när vi fyller jämna - tre stycken på denna sidan schläkta!
I lördags var vi och tittade till Smultronstället. Härligt! Kan man tänka sig - solen tittade fram och hälsade oss välkomna. Allt var i sin ordning. Nästa vinter kan vi vara där för då finns det vatten även under den årstiden. Nu längtar jag till sommaren.
Måste berätta att på hemvägen, då maken körde, tittade jag lite på insidan av ögonlocken. Han körde så lugnt och fint ( i nya bilen) men jag hade antagligen svårt att släppa greppet. Plötligt hörde jag honom snarka (eller var det jag?). Jag skrek rakt ut - MATS!!! -Va´ ä de´ om! Drömmer du eller? Tänk, jag trodde att han hade somnat. Vilken hjärtklappning! Nu får jag nog hålla ögonen på vägen i fortsättningen.
En annan sak som jag inte har berättat heller, är ju när äldsta dottern höll på att sätta nya jobbet i brand. (Det var ju länge sedan jag skrev.) I alla fall, hon låste och åkte från jobbet med två stora fina ljus, tända i skyltfönstret! När hon kom på det och hade letat reda på en arbetskamrats telefonnummer som i ilfart cyklade till affären för att kolla, stod redan brandbilen där! Oj, oj, oj... men ingen skada skedd. Någon hade sett att ljusen brann, fast butiken var stängd och ringt! De hade lyckats få tag i någon som kom och låste upp och släckte ljusen - allt frid och fröjd. Hon gör aldrig om det, det kan jag lova. Jag glömmer aldrig när jag körde till jobbet en natt klockan 2 för att dra ut kontakten till strykjärnet. Det hände heller aldrig igen, kan jag säga.
På tal om båtresa - det ska ju bli åka av till sommaren - så hoppas jag inte att det blir som denna färden. Då stannar jag nog på land! Inte tur med vädret här inte!
Jag lovar att skriva lite oftare :-)
Kram kram
Hur som helst är det hur mysigt som helst att träffa nära och kära. Varför blir det så sällan? Kan någon tala om det! Inte har vi väl så mycket uppbokat i livet att vi inte skulle hinna ta en kopp kaffe någon timma då och då? URDÅLIGT! Nu ska jag ju inte gnälla, för nu blev det ju faktiskt av att vi gjorde något. Förhoppningsvis blir det lite mer umgås nu när vi fyller jämna - tre stycken på denna sidan schläkta!
I lördags var vi och tittade till Smultronstället. Härligt! Kan man tänka sig - solen tittade fram och hälsade oss välkomna. Allt var i sin ordning. Nästa vinter kan vi vara där för då finns det vatten även under den årstiden. Nu längtar jag till sommaren.
Måste berätta att på hemvägen, då maken körde, tittade jag lite på insidan av ögonlocken. Han körde så lugnt och fint ( i nya bilen) men jag hade antagligen svårt att släppa greppet. Plötligt hörde jag honom snarka (eller var det jag?). Jag skrek rakt ut - MATS!!! -Va´ ä de´ om! Drömmer du eller? Tänk, jag trodde att han hade somnat. Vilken hjärtklappning! Nu får jag nog hålla ögonen på vägen i fortsättningen.
En annan sak som jag inte har berättat heller, är ju när äldsta dottern höll på att sätta nya jobbet i brand. (Det var ju länge sedan jag skrev.) I alla fall, hon låste och åkte från jobbet med två stora fina ljus, tända i skyltfönstret! När hon kom på det och hade letat reda på en arbetskamrats telefonnummer som i ilfart cyklade till affären för att kolla, stod redan brandbilen där! Oj, oj, oj... men ingen skada skedd. Någon hade sett att ljusen brann, fast butiken var stängd och ringt! De hade lyckats få tag i någon som kom och låste upp och släckte ljusen - allt frid och fröjd. Hon gör aldrig om det, det kan jag lova. Jag glömmer aldrig när jag körde till jobbet en natt klockan 2 för att dra ut kontakten till strykjärnet. Det hände heller aldrig igen, kan jag säga.
På tal om båtresa - det ska ju bli åka av till sommaren - så hoppas jag inte att det blir som denna färden. Då stannar jag nog på land! Inte tur med vädret här inte!
Jag lovar att skriva lite oftare :-)
Kram kram
Kommentarer
Trackback
